Plast

Vi använder drygt 1,6 miljoner ton plast varje år i Sverige. Och användningen ökar hela tiden. Bara under perioden 2010–2017 har den svenska årliga plastanvändningen ökat med cirka 300 000 ton, eller nästan 30 kg mer plast per invånare och år. En stor del av den plast vi använder består av engångsartiklar och förpackningar som har en mycket kort livslängd. I stället för att tillverka, köpa och sedan slänga plastprodukter behöver plasten blir en del av den cirkulära ekonomin.

Växthusgasutsläppen från avfallsförbränning kommer i huvudsak från plast, som nästan uteslutande produceras av fossil olja och naturgas. Kolet finns därmed kvar i produkten och ger koldioxidutsläpp vid förbränningen, och även vid långsam naturlig nedbrytning. Att tillverka koldioxidneutral plast är en extrem utmaning som skulle kräva tillgång till mycket stora mängder fossilfri el. Ur klimatsynpunkt behöver därför plastanvändningen minska, övergå till att vara biobaserad och bestå av återvunnen råvara.

Plast bryts inte ner i naturen på mycket länge. Plast är också orsak till ett vår tids största miljöproblem med nedskräpning i hav. Upp emot 13 miljoner ton marint skräp hamnar i haven varje år, det mesta av det är plast. Om vi inte gör något kan det komma att finnas mer plast än fisk i haven år 2050. Plast kan också ge ifrån sig miljöskadliga ämnen. Tillsatser i plasten ger den olika egenskaper, såsom t ex mjukgörare, färgämnen, flamskydd, antibakteriella ämnen som ökar plastens motståndskraft mot solljus. I vissa plaster finns nästan inga tillsatser, i andra kan mer än hälften utgöras av tillsatser. Tillsatser kan spridas och vara skadliga för människor, djur och natur. Även om många farliga ämnen förbjudits, har vi en skuld av gamla produkter som behöver hanteras.

Olika sorters plast
Plast är inte ett material, utan en grupp av väldigt många varianter med olika förutsättningar för återanvändning och återvinning. Dessutom finns plast i hela samhället, från enkla plastpåsar till byggprodukter, bilar, elektronik, kläder, skor och förpackningar. Det betyder att förutsättningarna för återbruk och återvinning är mycket olika inom olika typer av produkter.

Figur 17: Plast som sattes på den svenska marknaden 2019, antal ton. Källa: Naturvårdsverket.

Byggplast
Byggprodukter är det näst största användningsområdet för plast. Uppskattningsvis användes mer än 165 000 ton plast i byggprodukter under 2020. Mängden baseras på kvantifiering av plast i rör, isolering, golv-och väggmaterial, elinstallationer, konstruktioner av plast, komponenter och beslag samt fönster och dörrar. Mängden är underskattad då det i själva verket finns plast i fler byggprodukter. Inom byggsektorn används även stora mängder plastförpackningar (exempelvis krymp-och sträckfilm, bubbelplast, plastband och virkesfolie) för att förpacka byggprodukter. 

Förpackningsplast
Förpackningsplast är som det låter plast som används för förpackningar. Av all plast är plastförpackningar den största enskilda plastkällan (325 000 ton år 2020) är. Över hälften är konsumentförpackningar som hamnar hos hushållen. Mängden plastförpackningar på marknaden är dock underskattad, bland annat på grund av att alla företag inte tar sitt producentansvar. En annan osäkerhet är att förpackningsavfall från bland annat privatimport sällan rapporteras. Detta medför att den exakta mängden är okänd och att den officiella statistiken inte blir helt rättvisande  

Värdekedjan

Översikt av svenska plastflöden (ton). Källa: Ljungkvist Nordin, Westöö, Boberg, Fråne, Guban, Sörme, Ahlm, 2019.

Råmaterial

Biobaserad plast är ofta ett miljömässigt bättre alternativ än fossilbaserad plast, men det är inte självklart. Andelen förnybar råvara i biobaserad plast varierar, från någon procent till hundra procent. Även om biobaserad plast innehåller förnybar råvara, kan materialets totala miljö- och klimatpåverkan ändå vara hög, exempelvis på grund av utsläpp från markanvändning. Därför är det viktigt att jämföra miljöpåverkan ur ett livscykelperspektiv.

Återvunnen plast är ett bra val ur klimatsynpunkt. Ur ett livscykelperspektiv medför återvunnen plast cirka tre gånger lägre klimatpåverkan än ny fossilbaserad plast. 

I en cirkulär ekonomi behöver tillverkare i ökad utsträckning efterfråga och använda återvunnen råvara, så att en marknad drivs fram. Sorterings- och återvinningsföretag efterlyser större efterfrågan, medan varumärkesägare och inköpare saknar ett tillräckligt utbud av rätt kvalitet. Efterfrågan styrs av vad som är tillgängligt och det varierar stort mellan olika typer av plast. Exempelvis är tillgången till PET god, medan det är svårare att få tag i återvunnen PE och PP till mjuka plastförpackningar. Utbudet av högkvalitativ återvunnen plast med liten andel föroreningar är begränsat. Tvätt och avlägsnande av föroreningar samt rena fraktioner behövs för att få renare plastråvara. Pantsystem är också ett sätt att hålla isär rena fraktioner. Annars krävs många gånger inblandning av ny råvara för att klara kvalitetskrav.

Design

Ett fungerande kretslopp för plast krävs att man planerar för slutet redan från start. I designfasen behöver man fråga sig om plast verkligen behövs. Förpackningar i plast kan ofta ersättas med andra material såsom papper/kartong utan sämre funktionalitet. Det handlar också om att inte överdimensionera förpackningar.

Olika plastsorter och tillsatser i plast har resulterat i utmaningar för materialåtervinningen. Det är därför viktigt att redan i design- och produktionsledet säkerställa att plasten inte innehåller farliga ämnen och att den går att materialåtervinna. Det behövs plastprodukter av god kvalitet som kan återanvändas och som, när de inte kan återanvändas längre, är möjliga att separera och återvinna.

Tillverkning

Det behövs plast med lång livslängd och med tydlig och lättillgänglig information om plastens innehåll, ursprung och hur plasten kan återvinnas. För miljöns skull är det viktigt att tillsatser av mikroplaster minimeras. De tillsätts i många kosmetiska produkter. Att inte blanda olika material på ett sätt som försvårar separering underlättar återvinning.

Användning

Plast är ett material med många fördelar, men vår konsumtion och användning är problematisk med ständigt ökad användning. Konsumenter behöver tillgång till information som gör att det lätt att göra hållbara val och inköpare behöver efterfråga fossilfri och cirkulär plast. Att vårda, reparera och dela plastprodukter är olika sätt att minska användningen.

Återbruk

Det finns många plastprodukter som i ökad utsträckning skulle kunna återbrukas, bland annat leksaker och urvuxna sport- och fritidsartiklar. Som användare kan man bidra genom att reparera, dela saker med andra genom att byta/låna/hyra, köpa och sälja second hand samt att ge bort saker man inte längre använder.

Insamling

Plastinsamling sker på flera olika vis, genom hushållsnära insamling, genom återvinningsstationer, genom insamling via kommunens återvinningscentral eller direkt från företaget där avfallet uppstår.

När det gäller plast så är den stora utmaningen att allt för liten andel källsorteras. En stor del av plasten från hushållen hamnar i restavfallet och bränns. Det nya kravet på fastighetsnära insamling kommer innebära en förenkling och förtydligande av att plast ska källsorteras, men ingen vet ännu i vad mån det kommer att höja källsorteringsgraden. Erfarenheter från kommuner i Sverige som infört fastighetsnära insamling indikerar dock ca 30 procent bättre källsortering av plastförpackningar jämfört med kommuner som enbart lämnar förpackningar vid återvinningsstationer.

Materialåtervinning

Endast cirka tio procent av det svenska plastavfallet går till materialåtervinning. Störst mängd plast materialåtervinns inom förpackningar, därefter kommer däck, elutrustning och balplast från lantbruket.

Mekanisk återvinning är idag den effektivaste och mest använda metoden för att återvinna plast. Det är även en relativt billig metod både ekonomiskt och energimässigt. Hur rent det material som samlas in är, avgör kvaliteteten på den återvunna plasten. Smuts och produktrester i förpackningar försämrar egenskaperna. Kvaliteten försämras också av om olika plasttyper blandas som har olika tillsatser i sig, varför det är av vikt att sortera väl.

Tekniken med kemisk återvinning gör det möjligt att hantera många produkter som idag inte går att återvinna mekaniskt. Investeringar i kemisk återvinningskapacitet sker idag utomlands och det behöver klargöras om även Sverige kan och vill investera i sådana anläggningar.  

Återvinning av förpackningsplast
Under 2021 satte Svensk Plaståtervinnings producentkunder drygt 110 000 ton plastförpackningar på marknaden och samma år samlades 59 200 ton plastförpackningar in. Det betyder att 53 procet av plastförpackningar hamnar i återvinningssystemet, medan 47 procent läggs i restavfall. Det är dock en förbättring från tidigare år.

Dalarna
År 2021 samlade FTI in cirka 2800 ton plastförpackningar i Dalarna, motsvarar cirka 9 kg/person. Kommunvis statistik från FTI visar att betydande mängder plastförpackningar hamnar i restavfallet. Plockanalyser indikerar att cirka 5 000 ton plastförpackningar ligger i restavfallet.

Svensk Plaståtervinning i Motala samlar in plastförpackningar från hushåll, bland annat från Dalarna. Insamlad plast sorteras vid den stora moderna plastsorteringsanläggningen i Motala och vid Swerecs anläggning i Vetlanda.

Av de plastförpackningar som samlas in, materialåtervinns ungefär hälften. Resten sorteras bort på vägen till återvinning, främst vid anläggningen i Motala. Det innebär i slutänden att 18 procent av plastförpackningarna från hushållen materialåtervanns 2021. För PET-flaskor med pant ligger dock återvinningsgraden högre, på 34 procent.

När det gäller plastbyggavfall går 0,8 procent av plastbyggavfall till materialåtervinning. Detta utvecklas mer under värdekedjan byggmaterial. Endast cirka 2,5 procent av plastavfallet som uppstår i byggsektorn går till materialåtervinning, totalt mindre än 3 000 ton per år. Den plast som materialåtervinns utgörs av golvspill, rör och rörspill samt isolering. 

Energiutvinning

De största flödena plastavfall finns fortfarande i blandat avfall från hushåll och verksamheter som går till förbränning. Detsamma gäller för bygg- och rivningsavfall där majoriteten går till förbränning för energiåtervinning, vilket innebär att det finns en stor utvecklingspotential.

Andel av olika plastkategorier som går till olika former av återvinning. Källa: Naturvårdsverket.

Förbränning av plast står för den största delen av klimatpåverkan från avfallshantering, då det handlar om fossila material som bränns. Ur klimatsynpunkt är det därför en högt prioriterad fråga att fokusera på. Ett problem vad gäller styrmedel är att det inte finns några ekonomiska incitatement för den som källsorterar plast. Inte heller är det hos den som skapar avfallet som klimatpåverkan bokförs. Istället är det den kommunala organisation som samlar in, sorterar och förbränner plast som har de ekonomiska incitamenten och där klimatpåverkan redovisas.

Möjligheter i Dalarna

Mål och strategier (kommuner och regional nivå)

• Kommuner behöver sätta mål om plast, t ex att minska inköp och konsumtion av plast samt öka källsortering och materialåtervinning av plastförpackningar och hårdplast. 

System för cirkularitet (kretsloppsindustrin och myndigheter)

• Införa fastighetsnära insamling av plastförpackningar.
• Information och ökad rådgivningen om vikten av att källsortera som gör att den mycket bristfälliga sorteringen av plast blir bättre. Undanröj myter.
• Samarbeta med återvinningsföretagen för att utforma krav/incitament som kan ställas vid upphandling av plastprodukter.
• Inför prissignaler utifrån hur stor del fossilt material som går till avfallsförbränning.
• Ta bort möjligheten att lägga blandat grovavfall till energiutvinning på återvinningscentraler och ersätt med fler fraktioner som kan styras mot materialåtervinning.
• Skapa platser och system för återbruk.
• Underlätta sortering och utveckla robotsortering av restavfall och blandfraktioner med plast (kärl/grovavfall)
• Utveckla om möjligt teknisk lösning för snabb analys av plasttyp för att kunna avgöra hur den bör sorteras, till exempel plaster från rivningar.
• Upphör med förbränning av plast i kommunala avfallsförbränningsanläggningar.
• Undersök möjligheter att investera i en compounder för granulering av plast i regionen.
• Utveckla styrmedel mot avfallsförbränning.

Konsumtion, upphandling och användning (privata och offentliga)

• Påverka beteende och attityder kring konsumtion av plast.
• Sätt mål och minska den egna plastanvändningen (engångsplast, plastförpackningar, hårdplast).
• Minska inköp av plast genom längre livstider på befintligt material, ökat delande, alternativa material och ökade inköp av begagnat material.
• Sortera bättre och att lämna plast till återvinning.
• Vid upphandling ställa krav på viss andel återvunnen och eller biogen plast och att plast går att återvinna.

Produktion och nya affärsmodeller (tillverkare och leverantörer)

• Ta fram handlingsplaner för företag och branscher om hur man minskar plastanvändningen samt att ersätta fossil plast med biobaserad plast och/eller biologiskt nedbrytbar plast. Att alla verksamheter går igenom de checklistor för minskad plastanvändning och ökad andel mer hållbar plast som finns framtagna.
• Stöd till företag att se över sin plastanvändning.
• Initiera en regional plastrådgivare.
• Fastighetsbolag bör sätta mål, följa upp, informera hyresgäster och erbjuda bra sorteringssystem.
• Designa och producera produkter med lång hållbarhet och som gör dem möjliga att reparera, återanvända och återvinna. Ställ inte högre krav på plastkvalitet än vad som är motiverat. Välj plast utan farliga tillsatser.
• Underlätta återvinning genom information om produktens innehåll.
• Vid inköp av plastråvara, välj plast med lägre klimatpåverkan och som är eftertraktad på återvinningsmarknaden, exempelvis polypropen eller polyeten. Välj om möjligt återvunnen plast.
• Använda Dalarnas bioråvara för framställning av plast.
• Hitta fler lösningar på återvinning av plast och hur återvunnen plast kan användas i nya värdekedjor.