English Summary

Kontakta oss

Textilier

Textilier

Befolkningsökning och ökad levnadsstandard gör att det 2030 kommer saknas ca 20 miljoner ton textilfiber, jämfört med de resurser som finns på jorden. I Sverige konsumeras ungefär 15 kg textil per person och år.

Textilier är den fjärde största belastningskategorin i fråga om användning av primära råvaror och vatten (efter livsmedel, bostäder och transporter). Tillverkningen förbrukar stora mängder vatten, energi och kemikalier och utgör en risk för såväl miljön som människors hälsa. Hälften av våra kläder tillverkas av bomull som främst odlas i Kina, Indien och USA. För konventionell odlingen används mer bekämpningsmedel än till någon annan odling och en stor andel konstbevattnas. För att få fram ett kilo bomull används 7–29 kubikmeter vatten.

Textilindustrin är en av de industrier som använder allra mest kemikalier. För ett kilo textilier går det enligt Naturskyddsföreningen åt ett kilo kemikalier. Den stora användningen av kemikalier gör att butiksanställda som hanterar mycket kläder får hudproblem. Kemikalier som kan finnas kvar som rester i kläder är till exempel formaldehyd, kadmium, pentaklorfenol, ftalater och antibakteriella ämnen.

Det finns ett stort behov av textilflöden med lägre miljöpåverkan. Naturvårdsverket konstaterar i sin textilstudie att det inte finns så hållbara materialslag att de inte ger upphov till negativ miljöpåverkan. Miljöpåverkan beror främst på hur produktionen sker och med vilken energi. Det krävs därför åtgärder i hela värdekedjan. Någon större textilindustri finns inte i Dalarna, så fokus för ökad cirkularitet bör vara hållbara val, återbruk och återvinning.

Råmaterial
Branschen upplever inte att det finns en stadig efterfrågan på alla typer av återvunnen textilfiber än och det krävs att kvaliteten kan garanteras för att marknaden ska bli stabil. Bomull är ett exempel på återvunnen fiber som det finns efterfrågan på där efterfrågan är större än tillgången. Återvunnen textil används i nya produkter som kompositmaterial, isolering och stoppning av till exempel bilstolar och möbler.

Att använda återvunna fibrer istället för nya fibrer beräknas dock fortfarande bara minska den totala miljöpåverkan från textilen med 5-10 procent.

Design
Nya textilier bör designas för återbruk alternativt materialåtervinning, men främst för lång livslängd. Att öka plaggens livslängd är det effektivaste sättet att minska klimat- och miljöpåverkan från produktionen.

Tillverkning
Det kommer att krävas en ny palett av hållbara fibrer, eftersom behovet av textiler tros öka med cirka 150 procent till år 2050, från 100 till 240 miljoner ton. Alternativa råvaror med låg miljö- och klimatpåverkan behöver utvecklas som innebär mindre vatten- och kemikalieanvändning.

Användning
Att fokusera på användarskedet är det som har störst betydelse när det gäller textilier. Den i särklass största miljönyttan i värdekedjan får man om varje textil används längre tid. Det är viktigare än att fokusera på vilket material som används i tillverkningen.

Mycket av de kläder som köps hänger oanvända i garderober och ungefär en tredjedel används aldrig. Av det vi köper slängs nästan åtta kilo i soporna, varav cirka fem kilo är hela och rena. Värde går också förlorat när fullt eller delvis funktionsdugliga produkter kasseras för att de inte kan repareras.

Att använda ett plagg dubbelt så många gånger per livscykel jämfört med genomsnittet, eliminerar 49 procent av plaggets klimatpåverkan (så länge fler användningar ersätter nyköp). En t-shirt används i snitt 30 gånger, men genom att använda den 60 gånger och avstå från att köpa en ny, sänks klimatpåverkan med nästan hälften.

Med den vetskapen måste vi se till att varje plagg får ett längre liv och faktiskt används. Det mest hållbara plagget är det som används länge och det minst hållbara är det som köps för att sedan få hänga i garderoben eller avyttras.

Minskad miljöpåverkan om kläder används dubbelt så länge jämfört med idag. Källa: Sundin mfl, 2019.

Återbruk
Att hitta framkomliga vägar för att kraftigt öka återbruk av textilier skulle ha stor betydelse för resurshushållning. Second-hand-marknaden kan erbjuda kläder till lägre pris och underlätta för kunder att utveckla sin personliga klädstil. Många av dessa butiker utgör samtidigt sociala plattformar och där arbetstillfällen skapas, ibland i sociala företag. Av de 15 kg textil per person och år som konsumeras i Sverige går tre kilo till återbruk via välgörenhetsorganisationer och tre kilo ackumuleras (till exempel i en garderob) eller hanteras på andra sätt där det är svårt att mäta mängderna.

Insamling
På nationell nivå lämnas cirka tre kilo kläder per person och år till klädinsamlingar. En stor del hanteras av ideella organisationer. Cirka 20 procent av det som samlas in går till secondhandbutiker. Drygt 70 procent exporteras till andra länder. Resten som är trasigt, smutsigt eller inte går att sälja går till förbränning eller används till trasor, stoppning och isolering.

I Dalarna samlar kommunerna in cirka 700 ton textilier via samarbetspartners Human Bridge. Insamlingen motsvarar ca 2,4 kg per person, vilket utgör ca 15 procent av det som konsumeras i Dalarna.

Kommunernas insamlingsverksamhet är viktig då den absoluta merparten av textilier läggs i brännbart restavfall eller grovavfall. Restavfallet, det vill säga det som läggs i brännbar fraktion, beräknas innehålla cirka 1 650 ton textil baserat på plockanalyser 2020, motsvararande ca 5,6 kg/person. Det brännbara grovavfallet beräknas innehålla cirka 2300 ton textil, motsvararande cirka 7,9 kg/person.

Materialåtervinning
Det beräknas att mindre än en procent av alla textilier i världen materialåtervinns till nya textilier (Ellen McArthur Foundation, A new Textiles Economy). Detta beror på att tekniken inte finns för att återvinna effektivt i stor, industriell, skala. Den textil som samlas in i Sverige för materialåtervinning går främst på export.

Textilier kan återvinnas antingen mekaniskt eller kemiskt. Vid mekanisk återvinning klipps, rivs och kardas materialet för att göra nytt garn. Resultatet är korta fibrer med dålig kvalitet som då behöver blanda upp med stor andel nya fibrer. Vid kemisk återvinning löses textilierna upp eller smälts ner för att göra helt nya fibrer. Om tekniken utvecklas finns potential att i framtiden att ta hand om fler kasserade och trasiga plagg och göra nya material i stället för att ta ny råvara. Det kräver nya kostnadseffektiva metoder för materialåtervinning av textilier av både syntet- och naturmaterial som inte lämpar sig för återbruk.

Fiberkvaliteten är avgörande för möjligheterna att återvinna materialen. Generellt sett är fibrernas ursprung (naturliga eller syntetiska fibrer) den viktigaste faktorn som avgör hur de bör hanteras vid materialåtervinning. Kvaliteten på de cellulosabaserade fibrerna (bomull, viskos, lyocell och modal) minskar vid användning, tvätt och återvinning. Fiberåtervinning kan därför inte återfå sin ursprungliga kvalitet, då cellulosafibrernas kvalitet minskar för varje gång de recirkuleras. Syntetiska fibrer (polyester, polyamid) däremot kan vid kemisk återvinning omvandlas till samma kvalitet där det även är möjligt att blanda in andra plaster såsom PET-flaskor. Det finns för dessa material ingen begränsning i hur många gånger de kan cirkuleras.

När det gäller mekanisk återvinning av bomull, fiber-till-fiber, får man ut en lägre kvalitet på fibern som gör att den måste blandas upp med ny bomullsfiber för att kunna användas i kläder. Endast 20 procent av ett nytt plagg kan bestå av mekaniskt återvunnen bomull för att inte kvaliteten på plagget ska påverkas, vilket ger en begränsning för hur mycket av denna produkt som kan finnas på marknaden.

För att kunna materialåtervinna textil krävs ofta att textilen inte är sammansatt av flera material, exempelvis stretch i jeans. För blandmaterial finns egentligen bara ett alternativ för mekanisk återvinning och det är att riva ner materialet och använda det som isolering eller stoppning, då det är för tekniskt utmanande att mekaniskt utföra fiber-till-fiber-återvinning.

Energiutvinning
Av de 15 kg textil per person och år som konsumeras i Sverige går cirka åtta kilo till förbränning. Främsta skälet till förbränning är brister i insamlingen av konsumenttextil och sorteringen av hushållsavfall, eller begränsade möjligheter att utnyttja andra återvinningsmetoder. Andelen textil till förbränning förväntas därför att minska i takt med förbättrade insamlings- och sorteringsrutiner samt med utvecklingen av mer resurseffektiva återvinningsmetoder.

Möjligheter i Dalarna


System för cirkularitet (kretsloppsindustrin och myndigheter)

  • Utveckla bättre insamlingssystem för textilier som innebär högre mängd till återvinning.
  • Tekniska lösningar för identifiering och sortering baserat på fibertyp och kemiskt innehåll, till exempel utveckla robotsortering av restavfall och blandfraktioner med textil (kärl/grovavfall).
  • Ta bort möjligheten att lägga blandat grovavfall till energiutvinning på återvinningscentraler och ersätta med fler fraktioner som kan styras mot materialåtervinning.
  • Skapa platser och system för återbruk av textilier.
  • Samarbeta med textilinsamlingsföretag och återbruksverksamheter med stor kunskap om materialflöden och materialåtervinning för att utforma krav/incitament för ökad cirkularietet.
  • Göra beräkningsverktyg för textiliers miljöpåverkan tillgängliga.


Konsumtion, upphandling och användning (privata och offentliga)

  • Höj kunskapen om hur miljö- och klimatpåverkan från textilier kan minska.
  • Minska inköp av textil genom längre livstider på befintligt material, ökat delande, alternativa material och ökade inköp av begagnat material.
  • Sortera bättre och att lämna ren textil till återvinning.
  • I upphandlingar av textilier; ställa krav på viss andel återvunnen textil och att textil går att återvinna. Välja bort textilier som ger upphov till mikroplaster och textilier som inte går att laga.
  • Genomföra en kampanj om ”använd kläder dubbelt så länge” och även vilken typ av textilfiber som är bäst ur hållbarhetssynpunkt.


Produktion och nya affärsmodeller (tillverkare och leverantörer)

  • Designa och tillverka produkter med lång hållbarhet och som gör dem möjliga att reparera, återbruka och återvinna.
  • Vid inköp av textilråvara välja de mest hållbara materialen och om möjligt välja återvunnen textil.
  • Nyttja Dalarnas bioråvara för tillverkning av lyocell.